Många som kommer till mig som är karriärcoach kan inte säga vilket som är deras drömjobb. Då brukar jag ibland tipsa dem om vilket som är deras värsta tänkbara jobb. Sedan kan man vända på steken och identifiera vad man vill egentligen.

Vill du testa det så vänd på resonemanget. Spela upp scenarion, använd både egna och vänners erfarenheter, föreställ dig en hel arbetsdag på ”värsta jobbet”. Har du dåliga chefer? Specificera just hur dåliga de är, och alla sätt som de gör fel på. Lista upp allt som är avskyvärt – och vänd sedan på resonemanget. Ett exempel kan vara att du skissar upp ett scenario av en arbetsplats där du aldrig får beröm när du gör något bra, eller ens kritik, när du gör något mindre bra.

Om du upplever den tanken som avskyvärd så vet du att på ditt drömjobb finns det chefer som alltid ger dig feedback på dina prestationer. Det kan vara ganska roligt att jobba med motsatsförhållanden, eftersom resultatet av övningen blir så tydligt.

Mitt eget värsta jobb blev jag inte speciellt långvarig på, eftersom där fanns inslag av extremt hård styrning och kontroll. Det var ett säljobb. Personligen inget emot att sälja, men upplägget var extremt kontrollerat och fastlagt, det fanns inga öppningar att själv påverka sitt arbetsupplägg, arbetssituation eller arbetsdag. Att själv ha möjlighet att påverka är ett absolut måste för mig, visste det inte då, utan mådde bara väldigt dåligt.

Efteråt kan jag inse att jag var på helt fel plats. Inkompetenta chefer, taskig stämning på arbetsplatsen, oetiskt förhållningssätt till vad man gjorde, helt okej att tumma på etiska principer under försäljningsprocessen, vilket inte passade mig alls. Men samtidigt var det ändå ganska nyttigt för mig att se hur det är att vara helt fel och vad det innebär.

Idag känner jag mig väldigt privilegierad som kan arbeta som jag gör idag. Visserligen klagar jag ibland att det är jobbigt att vara tvungen att driva allting själv, men att ha erfarenheterna från ”värsta jobbet” får mig att inse att det jag gör nu verkligen är värt att kämpa för. Min arbetslivsstil innebär att jag vet vad det kostar mig att gå in i något som är fel. När jag, emellanåt, känner att jag inte orkar driva allting själv och känner mig frestad att söka en anställning istället för att vara egen företagare, så brukar jag påminna mig själv om mina erfarenheter därifrån och försöker föreställa mig hur mitt liv skulle set ut om jag hade varit kvar på samma ställe. Jag tror att om så hade varit fallet hade jag varit fullständigt odräglig för min omgivning.

Det är så viktigt för mig att arbetet ingår i resten av livet. För mig innebär arbete att verka utifrån min egen unika person, min egen essens, skapandet och kreativiteten så väldigt viktigt för mig som person att jag inte kan förstå de människor som har ett arbete endast den tid som de tillbringar på arbetsplatsen och sedan släpper alla tankarna på det när de går därifrån och är lediga.

Resonemanget ”Jag tar ett jobb för pengarnas skull” har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är övertygad om att det hade resulterat i panikångest eller depression, där någonting hos mig med kraft och eftertryck säger ”Nej!”. Jag har inget val där.