Av Nina Jansdotter

Ordet framgång betyder ”att gå framåt”. För att kunna ”gå framåt” måste man ibland ge sig ut på okänd mark. Man måste våga lämna ”the comfort zone”, trygghetszonen. Man måste våga ta risker för att lära sig någonting nytt, för att kunna växa.

Kanske använder du inte ens mer än hälften av din fulla kapacitet? Alla människor drivs nog av lust och vilja att uträtta något av vikt, något av betydelse, i någon mening. Vad som upplevs meningsfullt, växlar från människa till människa. Ofta får vi inte alls någon uppskattning av andra. Drivkraften måste då komma inifrån. Man måste vara självgående.

Oavsett om man påstår att man inte har en aning om vad som är ens innersta dröm, så tror jag att alla, kanske medvetet, kanske omedvetet, vet ändå. Om jag, under mina föreläsningar och kurser, presenterar ett scenario där pengar inte är ett problem, så vet alltid alla vad de skulle välja att göra i livet. Men varför vågar vissa mera, oftare eller tidigare, än andra?

En kvinna som jag träffade hade, som nyskild, valt att starta eget företag, trots att hon var ensamstående med fyra barn, saknade ekonomisk uppbackning, relevant utbildning och, eftersom hon var invandrare, inte heller hade något direkt familjestöd. Hennes förklaring till sitt eget mod var att hon alltid hade gjort vad hon hade lust med. Hon menade att hon aldrig hade blivit ifrågasatt hemifrån, och att det troligtvis var den viktigaste anledningen till att hon, mot alla odds, vågade.

Man kan ju inte välja sina föräldrar, men man kan välja vad man vill ge i arv till sina barn. Om du, trots bristande uppmuntran hemifrån, ändå har lyckats uppamma tillräckligt med mod för att komma, åtminstone, halvvägs till dina drömmars mål, så har du gjort ett fantastiskt arbete. Och har du också kunnat förmedla det här modet till dina barn, så kommer de, i sin tur, att ha lättare att finna sin dröm, och lättare att ta sig dit.

Oavsett om vi har ett klart formulerat mål, en lite suddig önskedröm, eller bara en vag känsla av otillfredsställelse i våra liv, så kan du vara säker på att det är din längtan som gör sig påmind. Till och med människor som befinner sig i stressade, och pressade, situationer längtar, även om känslan kanske tar sig andra uttryck.

En av mina klienter, som länge levde med en psykopat, innan hon fick modet att skilja sig, menade att hon under hela sitt äktenskap upplevde det som att hon saknade en medveten längtan. Men nu, efteråt, kunde hon se att hennes längtan att överleva, och lämna relationen, var så stark att hon till slut vågade. Efter det tog hon tag i sin jobbsituation och orkade även byta till ett jobb som passar henne bättre.

Vi längtar alltid, frågan är bara om vi kan formulera våra mål.

Man vet att man längtar efter något annat, något nytt, en förändring, om man känner tomhet och rastlöshet. Om man, varje dag, känner brist på glädje i sitt liv. Det här är en viktig indikation på att du är full av längtan. Jag tycker att man, varje dag, måste uppleva någon form av glädje i det man gör. Vi jobbar så stor del av vårt liv.